Glasögon

Närsynthet (Myopi) är när man ser bra på nära håll och dåligt på långt håll

Det vanligaste synfelet, faktiskt vanligare än felfri syn. Att vara närsynt innebär att ögat är för långt i förhållande till ögats ljusbrytande förmåga. En närsynt person ser ofta bra på nära håll och alltid dåligt på långt håll utan hjälp av glasögon eller kontaktlinser.

Översynthet eller långsynthet (Hyperopi)

Ögat är för kort i förhållande till ögats ljusbrytande förmåga. Unga människor med måttlig översynthet upplever ofta sin syn som felfri eftersom ögat själv kan kompensera denna typ av synfel genom att ändra linsens brytkraft (ackommodera). Detta kan ge spänningshuvudvärk och trötthet. Med åldern försvinner förmågan att ackommodera och det blir allt svårare att se klart på nära håll.

Ålderssynthet (Presbyopi)

Ålderssynthet är lika naturligt som att vi blir äldre och börjar som regel att märkas vid 45-års ålder. Sedan ökar den med stigande ålder, men stabiliserar sig kring 65-års åldern. Ålderssynthet beror på att linsen med åren förlorar sin elasticitet och får svårare att ändra form. Detta gör att ljusstrålarna inte längre bryts tillräckligt mycket för att få ett skarpt seeende på nära håll. Man upplever då att "armarna blir för korta" vid läsning, men synen på långt håll förändras oftast inte.

Brytningsfel (Astigmatism)

Ljuset som faller in mot ögat bryts olika mycket i olika riktningar. Ljus som faller in i ögat vertikalt kanske bryts till näthinnan, men ljus som faller in horisontellt kanske bryts för tidigt. Detta kan medföra att raka linjer ser ut att vara böjda och vissa sidor av ett föremål kan vara suddigt. Astigmatism är ett brytningsfel som ofta hör ihop med närsynthet eller översynthet och är till viss del ärftligt.